Sagan om tomtestenen

Det var en gång en liten pojke, fyra fem år gammal, som hade fått löfte att få följa med storebror att hugga julgran. I spänd förväntan inför julen kom så äntligen den efterlängtande dagen då granen skulle hämtas från skogen.

Vinterklädd med nedfällda öronlappar, hemstickade tumvantar, ullstrumpor och tröja samt rock, tjocka byxor samt snörpjäxor, startade vandringen upp mot Uresberget. Längs den ursprungliga bygatan förbi Gatstugan som stod på höger sida gärdesgården av ålder lite sammansjunken. Vid Gatskjulet var båda sidor av bygatan hägnad med gärdesgård och iskristallerna blänkte på stavar och trinnor. Snön låg djup mellan gärdesgårdarna, de korta barnbenen hade svårighet att ta sig fram men med ett stadigt tag i broderns starka hand gick det framåt.

Julen stod för dörren, den lilla pojken kände sig lite mallig att få följa med och hugga julgran. Frågorna till brodern var många och ihärdiga, vissa frågor blev nog kanske inte alls besvarade. Men en fråga fick ett svar som etsade sig fast i den lilles huvud och den var:

Var bor tomten?

Svaret blev i skogen under en sten.

Åren gick, pojken blev yngling och begav sig ut i skogen på egen hand och verkligen, han hittade stenen där tomten hade sin hemvist. Då kom minnet åter från den dagen när han fick följa med storebror och hugga julgranen.

Ynglingen blev vuxen, gifte sig, paret blev föräldrar till två barn, en pojke och en flicka. Under deras barndom kom nog aldrig tomtestenen att omtalas speciellt även om det lektes en del i området.

Det var när det första barnbarnet, en flicka föddes 1991, som väckte den slumrande tanken hos farfar om tomtestenen. Det första besöket vid tomtestenen därefter skedde den 19 december 1992. När sedan det andra barnbarnet, en flicka föddes 1996, nu som morfar har det i det närmaste blivit tradition att familjen årligen inför julen gör ett besök vid tomtestenen.

Tänk att hittills har tomten alltid varit på plats och lämnat något paket till de besökande.

Den 7 maj 1995 invigdes vandringsleden med utsiktsplats ca 75 meter från tomtestenen, vilket möjliggör för vandrare att se och uppleva tomtens boning.

Att det i skrivande stund år 2012 nu är 20-årsjubileum för denna tradition, kan för den lille gossen nu 65 år äldre kännas stort.

Kanske kommer traditionen att leva vidare!

Nu är sagan om tomtestenen slut. Till skillnad från andra sagor så är

denna saga sann.

Nedtecknat av Bo Johnsson, Kälkestad